Speechless...

Karlskrona; dystert, grått o eländigt, eller är det bara jag?

Känner Ni nån gång att när Ni gjort nåt fel o Ni inte riktigt kan släppa det? Att man inte förtjänar det man har idag? Det är väl det som kallas skuldkänslor?
Jag är där varje dag... Mina skuldkänslor sitter i som en hård o ständigt påminnadnde bakfylla... Ena stunden glad, lycklig o skrattar med dig, den andra stunden självdömmande, ångerfull, rädd, ledsen, arg o förtjänar inte att skratta MED dig... Sen kan jag få skuldkänslor om jag till exempel är iväg o har kul utan dig! Hur går det ihop??!
När kommer det gå över? KOMMER det att gå över? Jag är osäker... Jag känner mig så liten...

Hur förlåter man sig själv?

Du förlorade min tillit till mig o jag har gjort allt jag kan för att få tillbaka den men går det någonsin att vinna tillbaka den när man väl lyckats förlora den en gång? Varje dag känns som en rysk roulette o so far so good har jag klarat mig... Hur länge orkar man? Måste man våga chansa för att vinna?
Det vart jag som förstörde så det är ju helt självförvållande att jag mår som jag gör idag o det är väl det jag förtjänar också..

Älska, glömma o förlåta heter det... Kommer jag nånsin kunna älska (tycka om mig själv mer iallafall) mig igen? Glömma o förlåta?

???

....................