Lite i skymundan...

 

Hej på er!

 

Upptäckte att det vart länge sen som jag uppdaterade här nu. Längre än vad jag trodde. O bloggandet har kommit lite i skymundan. Inte för att jag lägger ner speciellt mycket tid på det annars heller men något inlägg då o då brukar det ju ändå bli.. Haha :)

 

Vad har hänt de senaste veckorna då? Ja, vart ska jag börja.. Hade en kanonstart med min nya lifestyle med LCHF o mådde toppen. Hockeysäsongen är över o jag får äntligen träffa denna där som jag faktiskt bor med, min sambo! Vi har båda varit lite småförkylda till o från här hemma under en längre period o sedan kom kaoset o först blev V sjuk o sedan åkte jag på världens förkylning, igen! För sjuhundraelftioende gången ungefär för att avrunda lite lätt.. Jag klarade mig dock från att behöva vara hemma från jobbet då det är det värsta o tråkigaste jag vet. Hatar att behöva vara hemma från jobbet o jag har både fått höra en o två gånger att jag ibland kanske har lite hög arbetsmoral. Speciellt på min nuvarande arbetsplats där vi alla är ganska mycket lika när det gäller just den moralbiten o jag kan nog tala för oss alla att vi vart lika dumma ibland o gått till jobbet trots att man skulle behövt vara hemma. Varför komma till jobbet o smitta de andra liksom?.. Precis.. Ganska själviskt... :)

O med denna monsterförkylning lät jag också bli träningen o morgonpromenaderna o ett bra uttryck som jag läst nånstans, vrålätardag. Eller vrålätardagAR... Toppen... Suck!... På en hel vecka blev det ett träningspass. Detta vart förra veckan.. I onsdags.

 

 

Men för första gången på typ evigheter kände jag att vila verkligen är den bästa medicinen. Jag väntade nu med att träna ordentligt tills kroppen faktiskt kände att den vart redo för det. Jag måste bli bättre med att just lyssna o känna efter vad kroppen vill o behöver på träningsfronten. Det handlar inte om allt eller inget. Det handlar ju för fanken om hur jag mår! Är jag skittrött, ja då ska jag också vila o inte ta mig till Friskis bara för att. Learn by doing!

 

 

O mitt i detta kaos har jag försökt att överdosera mig rejält med en massa happy thoughts!

O det har faktiskt funkat, för det mesta. Klart att vissa dagar vart bättre än andra men så är ju livet. Men jag känner att jag liksom hittat den där lilla optimisten i mig igen som hamnade lite bakom skuggan när herr snor kom på besök. O nu är jag på banan igen... :)

 

 

Visst, onsdagens lilla löppass på löpbandet vart inte det minsta roligt men gårdagens spinningpass vände på det. Kändes skitbra o jag blir så förvånad över hur man kan jobba upp kondisen o den kom tillbaka förvånadsvärt fort efter snorattacken. Jag känner nu att jag har en bra grund att jobba vidare på o nästa vecka blir det att köra milen igen. Ska bara ge mig lite tid först att komma tillbaka helt o hållet sen kör vi. :)

 

Det här med att bloggen hamnat lite skymundan är för att jag verkligen bara inte orkat. Jag har inte haft någon motivation att blogga o dela med mig av min vardag i vanlig ordning o då blir det inte bra. Så lika bra att låta bli. O jag har faktiskt funderat på största allvar (som att det vore världens grej, not! Haha) att sluta helt med bloggen. Det är så mycket med de sociala medierna idag med Facebook o Instagram mfl. att bloggen ändå bara känns som en upprepning av alltihopa. O jag ska vara ärlig o säga att jag tycker det finns både viktigare o roligare saker att lägga den värdefulla tid man har på annat än just media. Som tex att umgås, på riktigt! Utan att den andra parten sitter med sin iPhone upptryckt i nyllet samtidigt som man försöker vara. Tycker att det är såå tråkigt o framför allt känner jag att man inte är lika nära längre. Nu kan jag bara svara för min del hur jag känner angående detta men  jag står på mig. Det vart bättre förr! ;)

 

Jag ska ta mig en rejäl funderare hur det blir med bloggandet framöver men först o främst ska jag passa på att njuta av detta härliga väder vi har fått. :)