Hey'all!

 

Ingen uppdatering alls denna veckan o den sura förklaringen till detta är, hör o häpna:

Sjukdom! Igen!!

Precis såhär vrålar mina känslor inombords!..

 

Tror ni jag är något frustrerad, bitter, arg som ett bi men nog mest ledsen. Det är det tråkigaste som finns o speciellt efter att man vart sjuk för inte mer än två veckor sedan! Fy fan..

I söndags kände jag mig lite rosslig men inte mer o hoppade träningen. O TACK för att jag gjorde det för vem vet hur jag hade mått i måndags annars?!.. Söndagskvällen bjöd på hosta o jag tänkte inte mer på det. Vaknade upp på måndagsmorgonen hängig, sliten, hostig o harklig men tänkte ge det ett försök att gå till jobbet men innan en timme hade gått fick jag gå hemåt igen o tur vart väl det så termometern visade 39 graders feber. Sängen, here I come! O kände jag mig sjuk i måndags så vart jag döende i tisdags.. Jag brukar inte gnälla så mycket av mig men i tisdags mådde jag så fruktansvärt dåligt, halsen vart helt igenkorkad, hostan gnisslade som rostig taggtråd som drogs upp o ner i halsen o bröstet, bankande huvudvärk o illröda svullna ögon. Tjena handsome.. NOOOOOT! ;)

 

O där vart jag liggandes till igår ungefär. Läkarbesök i onsdags o även igår igen o nu har jag äntligen fått lite starkare grejer mot hostan. Yippie! Nu ska den här skiten väck!.. Nu vill jag inte leva på barnmat som stuvade makaroner, stekt falukorv med morotsstuvning, yoghurt, te o litervis med glass. För det är just det som jag levt på o jag ska väl egentligen inte klaga. Mat som mat.. Men jag saknar att tugga o nu även att känna smak för mina smaklökar har gått vilse nånstans.. Come back!! Tycker det är läskigt att äta o inte känna ett skvatt vad man äter.. Haha I-landsproblem jag vet men ibland måste man bara få gnälla av sig.. O nu när jag inte fått träffa mina gullefjun Mia o Sofie som bruka ta det mesta av mitt gnällande likt en klagomur så får jag helt enkelt ge ut min frustration här.

Anledningen till att jag är mest ledsen över att vara sjuk är nog pga hela vår utmaning med hundra grymma dagar. Vi har snart nåt halvvägs o jag känner att det inte riktigt finns tid för såna här vägbulor som trappar ner farten för en.. Men jag försöker tänka smart här o har "pausat" skallen lite även om dagarna tickar ner/upp mot målet. Nu när jag vart sjuk har jag släppt på tyglarna o låtit mig äta tex glass utan att tänka "-Shit, första snedsteget under utmaningen!.." Jag har ju inte fått ner så mycket annat i näringsväg så vad ska man göra? O känner jag sedan att jag vill ha lite mer tid på mig än just dessa hundra dagarna så kan jag ju faktiskt bara lägga till fler dagar. Det är liksom ingen big deal!.. Försöker åtminstone vara lite Fröken Klok i detta läget o mest för min egen skull såklart. Annars hade jag nog tappat motivationen helt med att fortsätta med utmaningen. Tråkigt men sant! Detta är en sån motgång som jag lätt hade gett upp för tidigare o speciellt när det drar ut så här på tiden..

 

Imorgon har det gått en hel vecka med detta virusskit jag fått, ingen träning alls o det kommer det inte bli framöver heller då jag fortfarande är krasslig med en energinivå som ligger på botten. Låter som en skata när jag försöker yttra mig o hostan finns där även om jag inbillar mig att NU är den nog borta.. Önsketänkande!.. Jag gissar på, en ren chansning nu, att jag kanske är tillbaka på träningsfronten om en vecka.. Kanske mer det vet jag inte. Men jag ska se till att vara fullt frisk innan jag kör igång igen o som mina två bossar tyckte att jag skulle ge mig en till två dagars extra vila efter att jag känner mig frisk bara för att vara på den säkra sidan. Tills dess får o kan jag bara se till att följa doktorn o mammas rekommendationer: vila, vila o ännu mera vila! Sen får jag helt enkelt börja med mina morgonpromenader allt efter som men just nu gör de minsta lilla extra ansträngning mer skada än nytta..