Ett par veckor har gått med bra, god o nyttig mat o med alldeles lagom o framför allt kul träning. Jag har kommit tillbaka helhjärtat o jag tycker nu det är riktigt kul att vara på gymmet. Vi hade ju en liten dispyt jag o hela det här med styrketräningen ett tag. Tyckte för ett tag att det vart såå tråkigt att stå där i veva, lyfta, palla, måste orka... Det vart bara så j-a jobbigt! Pust! Det vart bara väldigt obekvämt o tog mer energi än vad det gav..
Jag försökte göra det bästa av saken till en början o började köra mer gruppass istället, samtidigt som jag åt skit. Blev mindre gruppass o mer skitmat. Resultatet blev katastrof. Såklart! Sen fick jag som en liten glödlampa ovanför huvudet;
"Va i helvete håller du på med, för fan se på dig själv?!..."
O tackar kroppen för att jag fick upp ögonen. Fick en rejäl kick i baken o denna känslan att känna sig obekväm i sig själv ska man inte behöva utså. Så vad gör man åt saken? Jo man ser till att ta steget ut ur träsket o faktiskt se till att göra nånting åt saken. Sluta tycka synd om mig själv, herregud! Skärp dig! :)
Så här är jag idag. Bilden till vänster är för några veckor sedan, den 17 oktober för att sätta datumet. Bilden till höger är nu ikväll, den 19 november.
Det går inte fort utseende mässigt men känslan inombord har tagit bamsekliv mot min comfortzone o jag är på god väg att komma dit. Jag både vet o känner det!
Jag kommer att komma dit o det är inte speciellt jobbigt så länge jag får göra det på mitt sätt. Jag äter den maten jag tycker om. Jag väljer bort godis o annat onyttigt tills jag nåt min comfortzone. Jag tränar det jag tycker är kul o jag är väldigt glad att jag hittat tillbaka till gymmet. För jag trivs så himla bra bland vikterna o jag tycker det är skitkul! Kanske man ska se denna lilla katastrof som något positivt? Jag fick ju en väldigt bra vändning tillslut o jag känner själv att det vart längesen som jag faktiskt mådde så här bra som jag gör idag.
Tacka vet ja viljan att förändra!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar